The Master of Saint Giles (French: Maître de Saint-Gilles) was a Franco-Flemish painter active, probably in Paris, about 1500, working in a delicate Late Gothic manner, with rendering of textures and light and faithful depictions of actual interiors that show his affinities with Netherlandish painting. It is not clear whether the Master of Saint Giles was a French painter who trained in the Low Countries (perhaps more likely), or a Netherlander who emigrated to France. His pseudonym was given him by Max Friedländer, who reconstructed part of the anonymous painter's oeuvre, starting from two panels devoted to Saint Giles (a Miracle and a Mass) in the National Gallery, London, that were part of the lefthand shutter of an altarpiece, and two further panels now in Washington from the same altarpiece. The hand of an assistant can be discerned in the Baptism of Clovis at the National Gallery of Art, Washington, who also have a panel with Episodes from the Life of a Bishop-Saint - perhaps Saint Leu, Saint Denis or Saint Remy. All four panels have, or had, single grisaille figures of saints (Saints Peter, Giles, Denis and an unidentified bishop-saint) in niches, imitating sculpture, on the reverse. The Washington pair, which were in poor condition, have been separated and are lost, although photographs exist. Undoubtedly there were further panels, whose subjects cannot be guessed, as the combination of scenes is original.  Related Paintings of Master of Saint Giles :. | The Rape of Ganymede | Seascape with smack | Charles Cottet | Zrenyis Charge from the Fortress of Szigetvar | Olivia |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Felix de Vigne
(16 March 1806 - 5 December 1862) was a Belgian painter. De Vinge was a history painter, engraver, art historian, and instructor at the Royal Academy of Fine Arts (Ghent). In 1847 he published Recherches historiques sur les costumes civils et militaires, an illustrated compendium of the flags, shields and costumes of medieval guilds and military groups. He was the brother of sculptor Pieter De Vigne (1812-1877), father of Brussels architect Edmond De Vinge (1841-1918), and the stepfather of painter Jules Breton.
Nicolaas Pieneman
(1 January 1809, Amersfoort - 30 December 1860, Amsterdam) was a Dutch painter and lithographer. His father, Jan Willem Pieneman, was also a painter. Nicolaas Pieneman was a friend of William II of the Netherlands, whom he painted during his inauguration in 1840